Det visade sig ganska snabbt att det skulle bli ett par vantar. Fingervantar till och med. Vantar har jag ju stickat i massor, men aldrig fingervantar. Tycker alltid att det verkar för jobbigt, många småpilliga saker och mycket trådar att fästa... Men jag bestämde mig för att testa ändå! Det var inte jättekul att sticka alla fingrar får jag ju erkänna, men resten var roligt!!
Under arbetets gång fick man lära sig lite nya tekniker (läs mer i mönstret), vilket ju alltid är kul! "Stjärnorna" mitt på handen är stickade med en estnisk teknik som heter Roositud, estnisk vits, som är en fläta och estniska nuppar. Lite extra kul med estnisk stickning eftersom min mormor och morfar faktiskt kom från Estland.
Tyvärr är vantarna lite för stora för mig, och jag stickade alla fingrar lite för långa, men det var så svårt att veta. Några har jag repat upp för att få bättre längd på, men inte alla... De får duga nu. Det var en faslig massa trådar att fästa, men jag bestämde mig för att inte påbörja något nytt innan alla var fästa, tänkte att vantarna annars aldrig skulle bli klara.
När jag fotade vantarna upptäckte jag att jag gjort fel sista lilla biten på ena mudden, men då hade jag redan fäst alla trådar och har helt tappat sugen att jobba vidare med dessa, så jag låter det vara. Faktiskt tycker jag att den felaktiga är snyggare...
Mönster: Waiting for Christmas
Garn: Fabel från Drops
Stickor: 2
Jag hade ju tänkt mig att vara med i Stickamera och Dödergöks knitalong av en uppifrån och nerkofta, men jag har inte riktig lust att starta ett så stort projekt. Det tar emot på något sätt. Jag vill hellre göra lite mindre, som kan avslutas lite snabbare. Jag får se om jag tar tag i det en annan gång...
Åh, vad fina!
SvaraRaderaTack! Jag är rätt nöjd faktiskt! :-)
Radera